Giv mig styrka

När man redan är där nere på botten o krälar runt så tror man på nåt sätt att det bara kan bli bättre men nej. Det kan bli sämre. Det kan bli bråk, påhopp, anklagelser för både det ena o det andra o det man trodde man lämnat bakom o avslutat visst inte alls var varken bakom eller avslutat. Det där med att 2017 skulle bli så bra... det blev visst inte så bra. Men det kan ju vända förstås. Bara Maj än. Jag ska vara optimistisk. 


Jag har iaf släpat mig ut på en mil med Wilma idag samt ätit mat o bara det är ju stort. Igår dammsög jag. Idag plockade jag ur diskmaskinen. Ska åka o träna också hade jag tänkt. Känner för ben men hade tänkt springa imorn om skitknät tillåter så det får bli rygg eller nåt discopass helt enkelt. Om jag tar mig iväg vill säga... 

Högst upp på min önskelista just nu står energi, ett hysteriskt skrattanfall (på tal om det så ska jag berätta om mitt senaste skrattanfall i nästa inlägg. Det handlar om en kille på Kjell&co o min menscykel -ni hör ju, missa ej!!), en dag utan depp, hjärtklappning o tårar. Vet att det kommer komma dagar med energi, skratt, glädje o dagar utan all skit. Vet bara inte när. Men det är bra att längta sägs det. Nåt jag är jävligt bra på. Att längta. 


Kommentera här: