Inte idag heller

Nu var det några dagar sen jag skrev nåt. Bara haft en ledig dag på åtta dagar så jag blir lite tröttare än vanligt då. Men kan inte säga nog många gånger hur glad jag är över alla mina arbetskamrater. Det är värt så mycket att ha Er. Man kan vara precis hur arg, ledsen, glad, låg, hög, deppig, förstörd, lycklig som helst o dom bara finns där o skrattar eller gråter med en, ger en en kram eller frågar hur man mår. Alla ställer upp så mycket för varandra. I helgen hade jag det kämpigt då jag har Wilma ensam men utan att jag ens hunnit fråga så erbjöd sig alla att komma tidigare så jag kunde komma senare o sen skickade dom mig på rast tidigare. Det är så fint att vi är så mån om varandra på mitt jobb. Törs nästan svära på att jag aldrig kommer få så bra arbetskamrater igen. BÄST är ni❤



Annars då? Tvättmaskinen står fortfarande laddad med tvätt. Tror det är tredje veckan nu som den bara står där o stirrar på mig o vill bli påsatt. M a o som när jag ser mig själv i spegeln; bara står där o stirrar o vill bli påsatt. Nä, förlåt. Dåligt skämt. Men jag orkar inte tvätta. Orkar bara inte. Minns heller inte sist jag åt en vettig måltid. Nu är det slut på både hårdbröd o riskakor här hemma så imorn har jag min andra halva o stöttepelare i livet med mig så då ska jag handla mat på Maxi. Sen ska den bara lagas också den där maten... hur gör man för att orka mer än att andas? Har inte duschat sen i förrgår. Borstat tänderna har jag iaf gjort varje dag. Å jag gick med soporna i torsdags. Då hade dom legat på balkongen i en vecka ungefär. Nu är det alltså snart en vecka sen jag gick med soporna så ni kan ju lista ut att det bör vara dax igen... Det ser ut som ett minfält här hemma. Allt är kaos, jobbigt, smutsigt, rörigt, skit! Men jag orkar inte göra nåt åt det. Inte idag heller. Wilma fick sig en mil iaf o det är viktigast. 


Å minnet! Mitt minne är lika obefintligt som min ork o livslust ungefär. Häromdan fick jag dessutom nån yrselattack från ingenstans mitt på gatan så hade nån sett mig hade dom garanterat trott att jag var kraftigt berusad. Jag vinglade iaf hemåt, höll hårt i trappräcket o fumlade med nyckeln i låset o väl hemma vilade jag 10 min sittandes på en stol o sen gick det över. Mycket av det som händer nu är precis som när jag blev sjukskriven 2014. Ibland är jag rädd för att bli sjukskriven igen. Ibland vill jag bara lägga mig ner o se mig besegrad. Sjukskriva mig o dra täcket över huvudet. Låta all skit äta upp mig inifrån i lugn o ro. Vilket jävla krig man har i skallen jämt. Det är som när man plockar prästkragar o säger "älskar - älskar inte" o drar bort ett "blad" för varje älskar o ett för varje älskar inte. Fast jag har "dö - leva" på min prästkrage. Eller "sjukskriven - inte sjukskriven". 


Riktigt pissig dag idag så är glad att jag får säga godnatt o lämna den bakom mig nu. Tyvärr väntas morgondagen inte bli så mkt bättre av olika anledningar o det känns också så jävla pissigt då jag faktiskt sett fram emot den men hoppet är det sista som överger en så kanske, kanske att den blir bra tillslut ändå. Den som lever får se.

Godnatt

Kommentera här: