Tårproduktion

Natten som var kändes både lång o kort på samma gång. Kort om man ser till sömnen jag fick. Lång om man ser till timmarna jag låg vaken. Eller satt. Eller vred o vände på mig. Hjärnan hade fullt sjå med att hantera tankar och samtidigt skicka signaler så jag skulle komma ihåg att dra efter andan då o då. När nåt gör riktigt, riktigt ont så kan jag nästan liksom skrika när jag gråter o inatt gjorde det riktigt, riktigt ont. När man trampat vatten en längre tid så blir man väldigt trött, får kramp o tillslut så sjunker man. Det är ofrånkomligt om man inte istället väljer att kliva upp ur vattnet förstås. Men jag drar en kallsup o fortsätter trampa. Är hela tiden på gränsen att drunkna men vill så gärna hålla mig ovan vattenytan. Å då blir det en kallsup då o då. Det blir skrik i gråten o tårar som aldrig tar slut. Å precis allt kom tillbaka. Bilden, känslan, tanken, lukten; ALLT. Hjärtat går verkligen sönder. Så även dagen idag blev tung. Tårarna bara fortsatte. Eftermiddagen blev bättre och tårfri o har faktiskt hållit tårkanalerna stängda sen lunchtid nu o planerar heller inte att öppna upp dom nåt mer idag iaf. Har konstaterat sen länge att jag måste ha nån överproduktion av tårar. Gråter man aldrig slut på dom? 




Jag gråter hellre med Dig än skrattar ensam❤

Kommentera här: