Kärlek. Lycka. Fasader.

(VET ATT DET IBLAND SER UT SOM ATT JAG MISSAT MELLANSLAG MEN DET BLIR NÅT FEL NÄR JAG SKRIVER I APPEN)

Go'kväll såhär dagen efter Alla hjärtans dag. Jag gillar inte riktigt den där dagen. Visst, det är fint att visa kärlek o uppskattning o det är ju aldrig fel att ge bort lite choklad eller en blomma eller så men alltså.... lite väl hypat nu för tiden va? Dels så är det ju numera en tävling om vem som fått finaste blombuketten o dyraste presenterna o sen är det så krystat att köpa nåt för att man "måste". Man köper det inte för att man själv verkligen vill. Det är inte så att man sitter på jobbet en vanlig tisdag o längtar efter sin partner o därför köper med sig en blomma på hemvägen typ utan det står i almanackan att du ska göra det. Å nu till det värsta; fasadlivet! Så många ggr man sett (& ser) dessa lyckliga par o kärleksfulla uppdateringar åsså vet man att den ena varit ute med andra både en o två ggr o nån lägger upp som att man ff är ett par o bor ihop fast den där partnern egentligen flyttat ut för länge sen, nån lägger upp gamla bilder o leker dödskär fast det inte funnits varken kärlek eller lycka i förhållandet på flera år. Vad är det som är så farligt med att vara olycklig o visa det? Vad är det med vissa som inte kan säga att det är slut på relationen utan lever i förnekelse pga skam typ? Varför ser folk det som ett misslyckande när man separerar? Är väl snarare ett misslyckande att man fejkar sin relation då kan jag tycka. Sen tycker vissa att folk ger upp för lätt o att det är så lätt att skilja sig idag men jag tänker såhär; Tänk den dagen jag o min partner berättar för allmänheten att vi valt att gå skilda vägar, tänk vad vi bråkat, tjafsat, skrikit o gråtit, pratat o kämpat i tre års tid då bara för att hålla ihop. Ingen vet ju nånting om våran relation o vad som hänt INNAN vi separerar. Jag kanske har misshandlat min partner o han kanske är missbrukare? Jag kanske har spelat bort alla våra sparpengar o han kanske har varit otrogen x flera. Jag kanske inte har varit kär o lycklig på flera år men inte haft ekonomisk möjlighet att leva ensam med tre barn. Ni förstår att det här inte är varken jag eller nån specifik person va? 😅 men ja, hänger ni med på hur jag tänker? Sen är det såhär; man ska inte leva ihop om båda inte är uppriktigt lyckliga tillsammans. Det bör ju finnas kärlek, respekt, omtanke, skratt, närhet, tillit osv i en relation. Man ska trivas med varandra helt enkelt. Livet är för kort för att vara i en dålig relation. Det finns väl inget härligare än att vara sådär töntigt kär i nån som är minst lika töntigt kär i en tillbaka? 😍 

Det finns ju nån text som lyder typ "De lyckligaste paren på facebook gör alltid slut" o det tolkar iaf jag som precis det jag skrivit om i det här inlägget; fasader. Det är därför många blir så chockade när vissa par gör slut o jag vet att jag själv både tänkt o sagt just de orden; "va?! Har DOM separerat?! Men dom som verkade så lyckliga!" Men det är ju på facebook o instagram o andra sociala medier det. Annat är det bakom den där fasaden, bakom kulisserna. Där spelas helt andra scener upp. Men dom klipps o redigeras såklart så att vi som sitter som åskådare bara får se de absolut bästa godbitarna ur deras film. Vissa scener är helt påhittade t.o.m

(null)


Och eftersom det finns människor som lätt kan känna sig påhoppade av såna här saker så vill jag bara säga till Dig att om Du känner dig lycklig i din relation o fick blommor o choklad igår så är jag den första att gratulera för det finns nog ingen som blir så glad för andras kärlek som jag. Jag är en riktig kärleksknarkare så jag gillar annars att se lyckliga par o bilder på deras blombud osv men när man vet att det inte är äkta så känns det liksom inte så jäkla najs längre. 

Det är ju ändå 2018 nu. Ska vi inte bara slopa det där med fasadliven? Man är knappast en misslyckad människa för att man separerar. Såvitt jag vet så kan man inte styra känslor så om mina känslor dör för min partner är jag alltså misslyckad? Shit, måste ju nästan vara nåt fel i min hjärna som vill att jag ska vara lycklig med Arne (påhittad) ist för olycklig med Pelle (påhittad). Eller för att jag hellre vill leva ensam än med Arne som jag faktiskt inte är ett dugg kär i längre. Näe, jag tror inte det faktiskt. Så nu tar vi o är lite lyckligt kära tycker jag o så skiter vi i fasader o såna där knäppa tankar om misslyckanden. Å det här med att hålla ihop för barnens skull. Är inte det bland det sjukaste? Vem tror på riktigt att barnen mår bra av två olyckliga föräldrar som aldrig skrattar eller tar i varandra? Kanske inte ens tittar på varandra. Vem vill att ens barn ska tro att det är kärlek? Att det är så en relation ser ut. "Det är det här ni har att se fram emot, barn. Det här är kärlek i den renaste form." Näe, fy faan på ren svenska! Man vill väl att sina barn ska få växa upp o se hur riktig kärlek ser ut så att dom själva kan få uppleva det sedan. Tror ingen vill att sitt barn ska få ett liv utan kärlek. Att ens barn ska leva i en kärleksrelation o aldrig få skratta eller känna närhet men det är ju så det blir för dom kommer inte veta annat eftersom ni höll ihop för deras skull trots eran kärlekslösa o dåliga relation. Då är ju det vad barnen kommer leta efter när det är dax för dom att skaffa sig en partner så jag köper inte det där om att hålla ihop för barnen. Jag tycker det är ren jävla bullshit faktiskt! Nu ska jag inte pladdra o predika mer för idag utan nu ska jag rasta jycken o sen hoppa i säng o hoppas att min förkylning släpper/inte bryter ut så jag kan träna fredag, lördag o söndag 🙏🏻✊🏻💪🏻


Hoppas ni ALLA hade en bra alla hjärtans dag oavsett om ni lever i en relation eller ensamma❤
1 Anonym:

skriven

Bästa vore nog om alla skötte sitt och gav fasen om det var fasad eller inte... Man kan aldrig sätta sig in i någon annans hjärta eller hjärna.

Svar: Det har du helt rätt i att man inte kan o jag tror o hoppas att jag inte skrivit det nånstans heller? Men visst vore det intressant om man kunde? Då kunde jag ju få veta varför man väljer ett liv bakom en fasad t.ex :)
Anna

Kommentera här: