2017/2018

Ja, nu har det hunnit gå en hel månad av det nya året. 2017 var inget high-on-life-år precis men det har inte bara varit negativt, det har  kommit gott ur det också. 

Jag har jobbat väldigt mycket med min sociala ångest/sociala fobi och det har gått riktigt bra faktiskt. Jag är inte botad och vet inte om jag nånsin kommer bli det heller. Jag tror att det här med min ångest och mina depressioner kommer hänga med mig hela livet faktiskt. Det har ju hängt med mig så länge jag kan minnas så varför skulle det försvinna nu?  Jag måste acceptera det och jobba med det helt enkelt. Att gå runt o känna hat eller sitta med en offerkofta med tanken "varför jag?" tror jag bara leder en in på mörkare vägar. Men visst hamnar jag där ibland nu också, går vilse o irrar omkring en stund innan jag hittar ut i ljuset igen. Hur som helst så har jag i snart ett års tid fört dagbok över mitt sociala liv för att se till att komma ut minst en gång i veckan, alternativt bjuda hem någon. Vissa veckor har jag haft energi att träffa två eller fler o vissa veckor ingen alls. Några gånger har varit så jobbiga att jag nästan fått vända i dörren men jag har inte gett upp iaf o det är jag glad för. Jag har tex  varit på bio, varit ute o ätit, ätit middag o sovit över hos två främmande människor (med en vän alltså) flera mil hemifrån, bytt gym, bjudit hem en som jag egentligen inte känner, legat på en strand utan Sprucie  som annars är typ den enda jag inte är hyper med ute bland folk. Det största jag gjort är nog att jag tackade ja till två 30årsfester. Velade in i det sista på båda festerna. Satt med frossa, handsvett, hjärtklappning och panik när skjutsen stod utanför o väntade. Tänkte att kliver jag upp nu så svimmar jag men jag ville så jäkla gärna gå så tillslut vann viljan över rädslan o jag hade verkligen två helt fantastiska kvällar. Så lycklig för de där kvällarna, det fick mig att få nåt slags hopp om framtiden. Förstår att det låter löjligt för många av er som läser  men för mig är det enorma framsteg. Så 2018 steppar jag upp rejält med både konsert (Metallica), "festival" (Sensommar) och utlandsresa (Kroatien). Jag ska försöka säga ja till livet lite mer och tacka nej, vänligt men bestämt, till ångesten. Jag vet att det kommer komma dagar då den vinner men jag tänker att dom ska komma mer sällan iaf :) 

(null)

(null)

(null)

(null)


Det har egentligen inte hänt så mycket under 2017. Jag har ju fyllt 30 iofs så nu är det bara att invänta krisen ;) Men annars är det inga större förändringar i mitt liv på nåt plan men jag känner att 2018 kommer ge mig mer. Kan inte riktigt förklara men det är en känsla jag har o jag hoppas att den stämmer:) 
Det roligaste med hela 2018 är iaf att Wilma ska få en lillasyster 😃 Nu tänker nog de flesta att jag ska skaffa en till hund men det ska jag inte. Det är Wilmas husse Micke och hans Anna som ska få en liten Olivia i februari o det ser jag verkligen fram emot. Så glad o tacksam över att vi har en så bra relation allihopa; Jag o Micke, jag o Anna, jag o Annas barn, Anna o Wilma, Annas barn o Wilma. Det är liksom drömmen att ens ex ska hitta en sån tjej som Anna o att hon dessutom har tre fantastiska ungar är en guldbonus! Tänk vad fina syskon Olivia kommer ha. Kloka, snälla, glada & nyfikna. Glad att Wilma får hänga så mycket med dom❤ 

Det var väl ett fint avslut på det här inlägget? :) Önskar er en fin fortsättning på 2018💕