Ältar Avicii en sväng till

Alltså jag vet, jag är knäpp, men jag tänker på det här varje dag. Jag förstår honom verkligen, det gör jag. Men ändå.. varför måste det gå så långt? Varför är vissa människor såhär som både han o jag? Introverta, ångestladdade, deppiga, djupa, grubblare. Hela helgen har varit fruktansvärd o jag har knappt rört mig ur fläcken. Legat o stirrat o grubblat, velat krypa ur mitt eget skinn. Haft hjärtklappning o grinat omvartannat. Insåg efter ett tags scrollande på Instagram att det var dax för Aviciis begravning. Å då blev det ännu värre. Tänkte att han ändå hade mer att leva för än mig o han tog den vägen ut. Hur jag resonerade då? Helt knäppt såklart. Man gör det i ångest och mörka tankar. Tänker inte klart eller realistiskt på långa vägar. Så svamligt inlägg det här känner jag o jag är alldeles för trött för att göra något åt det. Varför skrev jag det ens? Aja, ni har nåt att göra i en minut iaf. Alltid nåt. 

(null)
Vila i frid du fantastiska människa🎶🕊

Kommentera här: