Ångestkompis

Idag träffade jag en ångestkompis. En människa jag egentligen inte känner. Bara på ytan sådär. Jag har aldrig hymlat om min ångest o mina deppiga svackor men när jag blottade mig totalt så skrev den här människan till mig. Visade sig att jag inte var ensam. Det vet jag ju egentligen. Vi är så många som mår såhär men inte så många som pratar om det. Min förhoppning när jag berättade allt, så naket det bara gick, var att få mer förståelse. Istället blev det tvärtom. Folk drar sig undan, tror att man smittar, att jag ska hänga mig i deras vardagsrum kanske, vad vet jag? Jag är precis så normal som alla andra. Jag bara tänker lite mer. Känner lite mer. Älskar lite djupare. Hatar lite mindre. Har mina känslor lite närmare ytan än andra. Har inte lika stort socialt behov som andra. Jag är livrädd för allt men vill egentligen göra precis allt o mer därtill. Hjärtat o kroppen skriker ja men hjärnan skriker nej. Typ så är det. För att förklara det enkelt. För att återgå till min ångestkompis så började vi skicka lite då o då o sen bestämde vi oss för att ta en långpromenad. Idag blev den av o herregud vad skönt det är att prata med en människa som är precis likadan! Har pratat o skrattat omvartannat i typ 2-2,5 h idag. Ni ser, man skrattar fast man har de här problemen, precis som en normal/vanlig/frisk person. Så skönt att säga precis som det är, utan krusiduller o inte behöva vara rädd för reaktionen eller ansiktsuttrycket eller bli ifrågasatt eller nånting. Väldigt fin o förstående människa. Blev en bra start på dagen o fler tillfällen blir det☀️👣🐾

(null)
Första försöket

En annan grej jag fått för mig i helgen är att jag ska kunna stå på huvudet o på händerna utan stöd. Ser folk göra det överallt o tänkte hur svårt kan det va? Passade på när inte Wilma var hemma då hon annars är en värdelös träningspartner! Hon vill mest gosa o slicka en i ansiktet o lägga sig över en eller på mattan o så. Hej o hå, upp o stå, lätt som en plätt = inge roligt. Utan stöd var inte så mycket lätt som en plätt utan mer hej o hå om jag säger så (hej från rimstugan!) så det ska nu avklaras innan 2018 är slut. Precis som tre chins i rad utan hjälpmedel & tre dips i rad utan hjälpmedel. Dipsen är inte alltför långt borta men chinsen... så jävla tungt! Hittills har jag klarat 1 dip utan hjälp & 1 pull-up utan hjälp men ingen chin. Men Biffen kämpar på💪🏻 för att återgå till att stå på huvve så ska det visst vara bra för depression, ångest o stress så bara därför är det värt att ge det en chans. Nötte teknik igårkväll så jag har ont i huvve idag😂 men fick till det jäävligt bra på slutet! Å då hade jag korrekt position på händer o tog mig både upp o ner lugnt o fint, träning är min grej i livet. Ständig utveckling. Älskar det🙏🏻❤️

Imorn börjar semestern på riktigt å ni vet ju vad det innebär😍 Semesternaglar😍💅🏻 vad tror ni? Blir det turkost i år igen? 😉 

(null)

(null)

(null)

Återkommer imorgon med vad det blev i år 💅🏻

Kommentera här: