Sadlar om till bilförsäljare

Nu är Toyan såld o det är faktiskt med lite blandade känslor då jag aldrig åkt i en skönare bil o det var liksom min o Wilmis bil det där. Skulle absolut kunna köpa en Toyota igen för det är en jäkla bra bil. Kanske inte så snygg men utsidan är ju som bekant inte allt. Hur som helst så känns det ändå mest skönt att bara ha en bil o att slippa tfnsamtal, mail o sms från intressenter o att ha det hängande över sig om man kommer få den såld osv. 

(null)

Det är en bilhandlare i Bollnäs som köpt den så vi möttes upp idag på tågstationen o knallade in på banken o fixade allt o sen skjutsade han hem mig o tog med sig Toyan på nya äventyr. Lyllo den som köper den sen. Den kommer köra typ världens skönaste bil👌🏻

(null)

Nu kan man ju typ kalla sig bilhandlare va? 🙄 när man sålt sin bil såhär på egen hand🚘💰 Är mest imponerad över att jag klarade det pga min ångest. Jag som har sån tfnskräck o social fobi o som inte alls är bekväm med okända människor har klarat allt med en klackspark måste jag säga. Sen att jag haft spyan i halsen, skakat som ett asplöv o svettats värre än en kvinna i värsta klimakteriet vissa stunder är ju en annan femma. Jag gjorde det iaf💪🏻 Nu ska jag fira med en löptur 🏃🏻‍♀️


Stort tack till alla som hjälpt mig dela o sprida annonsen o tack till Magnus, Micke, Larsa o Andreas för hjälp med motortvätt, polering, däckfrågor o lån av parkering🙏🏻💐 

Det här med ex o nya

Det kan ju va en jäkla soppa det här med relationer. Med nya o gamla o barn från varsitt håll med olika föräldrar osv. Cred till alla som klarar att hålla soppan precis sådär lagom -inte kall o inte bränd, inte blaskig o inte tjock. A ni fattar. Nu när jag inte har Wilma längre så har jag ju egentligen noll att göra med mitt ex men vi håller kontakten ändå. Det är klart att det inte kommer bli lika ofta som förut då jag inte "behöver" varken träffa honom el prata med honom men jag tror aldrig vi kommer tappa kontakten helt. Vi har känt varann i så många år o nu har jag ju lärt känna hans Anna o hennes barn o så deras gemensamma gullhuvve Olivia så jag vill inte tappa kontakten med dom heller. Sen dag ett när Anna o barnen kom in i Mickes liv så har dom tagit emot mig med öppna armar (Thea bokstavligt talat😂) o även jag med dom såklart men jag tänker att det borde vara jobbigare för Anna att behöva stå ut med ett ex än vad det är för mig att stå ut med en ny. Men ingen av oss har sett några problem med varann. Tvärtom. Vi är oftast enad front mot Micke (stackarn😅) o vi månar om varandra. Anna ställde upp otroligt mycket när det gällde Wilma. Höggravid, ensam med tre barn, vinter, mitt i flytt o renoveringskaos så var ändå alltid svaret (precis som alla andra ggr också) "det går bra det" när jag frågade om hon kunde ha Wilma. När Micke sa en tid jag kunde komma med Wilma sa Anna att han kunde väl åka o hämta henne istället så jag slapp stressa. När Anna bara hade dagar kvar till BF jobbade Micke nätter o då det är några mil bort så sa jag RING när som helst om det är nåt även om jag förstår att familj o vänner också ställer upp o att dom "går före" men jag hade ju lika gärna kunnat vara en jäkla surfitta på ren svenska o inte brytt mig men det är liksom inte riktigt min melodi. Sagt till Micke flera ggr att han måste vara rädd om Anna o hjälpa till hemma osv. Såna som henne växer inte på träd kan jag säga. När det sen var dax för lilla Olivia att komma till världen så hade jag först kontakt med Anna under kvällen o hon sa att det kändes som att det skulle ta tid. Tror det var en timme senare som Micke skickade att dom var påväg in o några timmar efter det att hon kommit till världen👶🏻 

(null)
Jag o Olivia

(null)
Present fick hon såklart

(null)
Gullis😍 

Men hur gör vi då? För att det ska funka så bra som det gör? Vi är så jävla kloka så man baxnar! Därför funkar det👊🏻 Jag som ex måste ju respektera deras relation o inte ringa/smsa dagligen o komma dit i tid o otid o sätta mig mellan dom i soffan en fredagkväll typ. Skulle aldrig få för mig att prata om vårat gamla liv el nåt sånt heller. Så om jag bara sköter min bit så bör ju inte den nya, i det här fallet Anna, ha några större problem med att jag finns kvar i Mickes liv tycker jag. Jag är inget hot på nåt sätt. Jag gläds åt dom o jag pratar lika mycket med Anna som med Micke. Men när Thea bjöd mig på hennes kalas tex så drog jag en vit lögn o sa att jag jobbade. Där kände jag det där med gränser o respektera men en femåring har ju inte det tankesättet så då får man ljuga lite. Jag kände att jag inte behövde sitta med båda deras familjer o fika så då kom jag förbi en dag själv med paket istället. 

(null)
Helt rimlig pysseltid😅

I lördags var det dax för Olivia att döpas o jag hade den stora äran att få vara med o fira det❤️ Olivia var glad rakt igenom, precis som vanligt med andra ord. Jättefint dop i Galtström o sen supersmarrigt fika på Värstaborg. 

(null)
I kyrkan

(null)
Olivia, Karin, Linnea 👶🏻💦

(null)
Nu är hon döpt

(null)
Så fin tårta så man ville inte äta den🙊

(null)
Kläder o presentkort på Babyproffsen

(null)
Vad är oddsen att Anna redan köpt klänningen jag köpt, till både Thea OCH Olivia o att båda har på sig den på dopet?! 😂

(null)
Micke som är så barnkär o alltid drömt om familj har verkligen fått en fin familj o jag är så glad för det❤️ 

Tänk vad fint det är med vissa avslut ändå. Jag o Micke avslutade våran relation o ingen av oss förlorade nånting på det. Istället fick vi båda in alla de där helt fantastiska människorna i våra liv😍 Theodor som är så snäll, Thelma som är så klok, Thea som är så go o Olivia som är så glad. Åsså Anna som är allt av ovanstående å uppepå det en fantastisk mamma o förebild. Om alla vore som henne skulle det inte finnas varken hat eller svartsjuka mellan ex o nya. Heja oss, Anna💪🏻❤️  

Så mycket i mitt huvud

Sen Wilma vandrade vidare så har jag väldigt mycket mer tid över o har inte längre den där tiden att passa. Det är så väldigt ovant att inte måsta stressa runt o hela tiden hålla koll på klockan o räkna timmarna hon varit ensam. Jag gör det fortfarande men kommer på mig själv att jag inte behöver det längre. Likadant som att min första tanke o mitt första svar är nej när det är nåt som ska ske efter jobbet. Då har hon redan varit ensam de timmarna så då måste jag hem o vara med henne. Aktivera henne. Gå en långpromenad. Ge henne mat o vatten. Klappa henne. Prata med henne. Nu behöver hon inte mig längre. Tänk att hon som var så beroende av mig inte längre behöver mig. Nu är det jag som behöver henne. Trots att det har gått snart fyra veckor så vill jag inte ta in det. Jag tror fortfarande att hon kommer tillbaka. Jag gråter fortfarande varje dag. Ibland en gång. Ibland flera. Ibland lugnt o stilla. Ibland hysteriskt. Jag vill fortfarande inte prata om henne för det går inte utan att jag börjar storgråta. En gång har jag klarat att berätta det helt lugnt o sansat. En gång. De övriga gångerna har jag snäst av direkt o sagt att jag inte vill prata om henne o sen gått därifrån eller så har vi pratat om nåt annat. Jag trodde det skulle gå över efter några dagar. Inte sorg o saknad men den där värsta gråten. Men icke. Den håller sig kvar. Min älskade Wilmis. Tänk att jag fick vara med dig i 11 år. Nästan varje dag. Det är så lång tid. Inte konstigt att det tar en stund att sörja. Men mitt i all den här sorgen så har det kommit in så mycket i min hjärna. Jag tänker nu på vilken bil jag ska köpa eftersom jag inte längre behöver en kombi, jag har börjat repetera matte 1 (dåtidens matte a) så jag kan börja plugga matte  2 (dåtidens matte b) så jag ska kunna söka skola, jag har struckat upp lite mer kring min bok, jag ska stränga om gitarren o damma av den, jag har renoveringstankar om mitt sovrum o mitt kök o sen en massa andra tankar om hur jag vill leva framöver nu när jag inte längre har nåt som hindrar mig/håller mig tillbaka. Nu kan jag göra i princip vad jag vill o hur jag vill o när jag vill. Det är väl jobbet då som man måste anpassa sig efter men annars är det fritt fram för vad som helst. Nu ska ni inte tro att hon tog min ångest med sig upp till himlen så den lär ff spöka o sätta käppar i hjulen men ni förstår hur jag menar. Jag har tagit på mig extrajobb varje helg sen semestern så jag ska slippa låna så mycket den dagen jag ska plugga så dom pengarna går rätt in på sparkontot. Även det är en sak jag inte riktigt kunnat varje gång jag velat förut, jobbat extra alltså, för jag har inte velat lämna Wilma ensam mer än nödvändigt. Jag gick ner i tid för hennes skull o nu har jag haft tankar på att gå upp till heltid igen men jag tror det kan vara bra att jobba 85% ett tag nu också utan stress. Plugga färdigt matten. Ta vara på de där kortpassen o de där extra lediga dagarna ett tag. Sen får vi se. Det är väldigt skönt att inte ha den där stressen o det där ständigt dåliga samvetet över sig o som ni ser så har jag redan hittat många positiva saker mitt i eländet men det är ett jäkla hål i hjärtat efter henne kan jag säga. Ibland tycker jag att jag hör henne. Ibland tycker jag det känns som att hon är här. Kanske inbillar mig. Vad vet jag? 

(null)

(null)

Whoever said that diamonds are a girls best friend, never owned a dog. Saknar dig, Strumpis❤️